Det här med att leva med mig. Jag har klagat på att Rasmus aldrig överraskar mig med något. (Inte för att jag är så himla bra på att överraska honom) Så häromdagen:

R: skulle du kunna vakna tidigt för och göra något kul?

A: det beror på vad det är för något. 

R: men skulle du kunna det? 

A: det beror på vad det är för något.

R: men åh  det är hemligt! 

A: MEN JAG VILL VETA VAD DET ÄR FÖR NÅGOT!

 

och så i förrgår så letade Rasmus efter sitt verktyg och lyfte på madrassen till soffan. 

A: det låg något mer där under.

R: nej, det gjorde det inte.

A: jo, en bok eller något. 

R: Nej!

 

This is seriously killing me! Jag vill verkligen veta vad han planerat. Vet inte varför jag bad honom överraska mig. Jag gillar ju bara överraskningar när jag inte vet om att jag ska få en överraskning. Vi väntar bara på bra väder nu. Jag har försökt fråga ut honom men har bara fått veta att vi inte behöver ta bilen om vi inte är lata så vi kommer nog att ta bilen. 

 

Jag är inte som Rasmus i sånt här som glömmer saker på en timme. Som hans julklapp förra året som han var med när jag köpte men ändå inte kom ihåg vad det var. 

 

Jag har klagat på att jag gör nästan allt också. Men idag har Rasmus damsugit! Och jag är så himla glad för det är äntligen lite rent! Och inte har jag behövt laga mat heller för lunchen hade vi och chefen köpte take-away mat. Som vi fick för att vi gjorde rent fönstrena. Alltid dessa fönster.